Just här o nu

När jag träffade några gamla jobbarkompisar nu i eftermiddag berättade de att två av våra gamla elever omkom i de tragiska bilolyckorna som inträffade i Skara i somras. Jag har haft på känn att någon av våra elever varit med för Skara är inte så stort, men när jag nu fick det berättat för mig kändes det fruktansvärt. Jag har haft bilderna av dessa tjejer på näthinnan hela kvällen, kan liksom inte sudda bort dem. När jag tänker på tjejerna vill magen bara vändas ut och in. Har så svårt för att förstå att de inte finns längre, att deras liv tagit slut alldeles för tidigt. Mina tankar går också till deras föräldrar som varit med om det mest tragiska en förälder kan vara med om. Hur går man vidare när ens barn inte längre finns med en?! Usch nu behöver jag verkligen få höra något positivt för att få tankarna på något annat...

Ska pussa och krama lite extra på Thyra och M i kväll ♥