GÖTEBORGSVARVET

Efter vårt lilla stopp vid Frölunda Torg parkerade vi bilen och tog spårvagnen bort till slottsskogen där starten för Göteborgsvarvet går. M´s företag hade ett eget tält vid starten där de alla samlades innan och där man kunde sitta. De bjöd på godis och dricka och alla som skulle springa fick energidryck. Mormor och morfar kom och mötte upp oss där, Thyra blev givetvis överlycklig.




Redo för att heja på pappa!



M och Thyra innan starten



Mycket folk vid slottsskogsvallen


Strax innan starten lämnade vi en nervös M för att gå en bit uppåt i banan för att detta år få en skymt av honom (förra året missade jag honom över allt där jag stod). Står man för tidigt i banan är det bara en enda stor klunga som kommer rusande så vi gick en bit in i slottsskogen där löparna har hunnit sprida ut sig lite. Det var massor med folk som sprang i år och massor av folk som stod längs banan och hejade på. Vädret var till en början varmt och soligt, för oss som stod bredvid var det perfekt men för de som sprang var det kanske lite varmt, men efter ett tag gick solen i moln och då blev det lite kallt.



Thyra hejar på alla som springer förbi




Här står vi och väntar på att M ska komma springande...



...och här kommer han i världens fart och med ett stort leende - HEJA PAPPA!!


Det var jättekul att få se honom i år, som sagt förra året missade jag honom varje gång jag hade chansen. Vi fick sms med hans mellantider så vi kunde följa honom under loppet och få en ungefärlig målgång, för varje sms vi fick hade han ökat tiden. och jag som trodde att han inte skulle orka ta sig runt i år! Vi stod kvar och tittade efter lite fler löpare, sen gick vi tillbaka till slottsskogsvallen för att få en bra plats så vi kunde se när M sprang i mål. Det var som sagt väääldigt mycket folk runt omkring banan och framför allt vid start och mål (när M gick i mål hade alla inte ens startat) men vi knödde oss fram till en bra plats. Där satt vi och myste med lite fika medan alla svettiga kämpare tog sig i mål.




Thyra och mojja


När M's sluttid började närma sig gick jag och mamma lite närmare för att kunna se honom ordentligt, och helt plötsligt kom han springandes där på målrakan knappt ansträngd såg det ut som. I min iver att få ett kort på honom knäppte jag av kameran för snabbt så jag fick istället för M ett kort på en man som sprang i blå tröja precis innan M och innan kameran hann ladda om var han nästa i mål...snopet!




Här ser ni ryggen på M som är på väg mot mål


Marcus sprang i mål på rekordtiden 1.44.09 (!!!), helt otroligt bra tid med tanke på att han inte har tränat alls mycket!! Så det var en stolt M som vi träffade efter loppet.



M visar stolt upp sin välförtjänta medalj




Bra jobbat älskling, du gjorde ett otroligt bra lopp och jag är såååå stolt över dig!! ♥



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0